Var till rådgviningen och läkaren igår, men att vara till läkaren var nog plus minus noll. Vår vanliga läkare tycker jag redan är både oerfaren och framförallt kufisk, men den här sommarvikarien tog priset. Det enda vettiga jag fick ut av läkarbesöket var att allt verkar normalt med livmoderhalsen åtminstone, och att sammandragningarna inte har orsakat nån nämnvärd förkortning. Men jag "skulle ta kontakt igen med rådgivningen om värkarna börjar komma med 10 min mellanrum eller (...) så får vi se om vi måste skicka dig på vidare undersökningar". Jaså. Jag tänkte nog åka till BB i det skedet på "vidare undersökning" jag, haha!
Hon måste ju ha varit nervös och sagt fel, men resten av besöket var likadant, sf-måttet mätte hon med måttbandet slattrande och på frågor svarade hon egentligen varken bu eller bä. Visst, man måste ha överseende med nybörjare, nog blir det säkert en bra rådgivningsläkare av henne en vacker dag också, men jag tog ju inte kontakt med rådgivningen för ros skull utan för att jag hade frågor jag ville ha hjälp med att klura ut, så för mig skulle det ha varit viktigt att få prata med en kunnig och erfaren läkare.
Nå, men med en av frågorna vänder jag mig alltså därför till er som varit gravida. Jag har så många olika sorters konstiga smärtor, och några av dem är:
-ilande värk i nedre ryggen i samband med förvärkar (och lite annars också men det beror nu väl på tung mage och dålig ergonomi)
-ont i vänstra sidan av magen, nertill. För er som brukar ha
ägglossningsvärk kan det beskrivas som samma sorters värk fast lite
värre. Den kommer och går men varar sällan längre än 1-2min i taget.
-när jag stiger upp från sängen/soffan svider det till i nedre regionerna, en svidande, skärande smärta rakt ner från livmodern och längs hela babyns kommande rutschbana. Jag trodde jag hade fått en jäkligt ilsken uv-infektion, men det var det ju uppenbarligen inte <:)
Så. Är detta nu begynnande foglossningssmärtor eller vad sjuttsingen kan det handla om? Har försökt googla men det blir man ju inte klok på. Och som sagt fick jag inte ut nåt av läkarbesöket, därav detta Bullen-brev...
Anyone?
Hej!
SvaraRaderaJag har aldrig haft foglossningssmärtor, men förvärkar har jag haft långt på förhand och trott att det snart e dags. Flera veckor på förhand. Känns det som mensvärk?
De där skärande smärtorna låter inte kul.. Tar det jätteont? I så fall tycker jag nog du behöver fara in och kolla upp det igen.. Eller kan det vara sammandragningar? Såna hade jag också mot slutet, speciellt då jag varit mycket i rörelse. Känns som att hela nedre magen dras ihop till en hård knytnäve..
vet inte om det där var till nån hjälp.. Lycka till med magen o babyn! Kram Ann-Britt
Tack Ann-Britt!
RaderaMina förvärkar började ca v20, magen stelnade till ordentligt flera gånger om dagen, mest i samband med ansträngning som om jag gick på promenad med hunden. Det gjorde sällan ont men var obehagligt. Med tiden blev de värre och kom oftare och nu känns de annorlunda, eller ja jag har liksom bådadera.
Flera gånger om dagen (utan att jag gör nåt särskilt) blir magen hård som sten men det gör inte så ont, känns mest som att huden töjs till bristningsgränsen vilket ju förstås inte är trevligt men ändå :)
Förutom de "smärtfria" förvärkarna har jag också flera gånger om dagen såna som gör ont, då magen både stelnar och så får jag "mensvärk" och/eller ont i nedre ryggen.
Men de där ilningarna/brännande känslorna kommer lite då och då, inte i samband med förvärkarna. Lika med "ägglossningssmärtan" på vänster sida (som mensvärk fast lite högre upp och bara på ena sidan).
Inget av ovanstående skulle jag beskriva som jätteont. Ilningarna gör nog att jag kvider till men det går så fort över, och förvärkarna gör ont men inte jätteont. De (förvärkarna) får nog mig soffliggande för en god stund, och vågar jag röra på mig kommer de igen. Ofta har jag ju dock svårt att andas längs med dagarna så kombinerat med det känner man sig nog ganska ynklig :)
Men, ja. De skärande smärtorna kan jag inte förklara med förvärkar tror jag, inte "ägglossningsvärken" heller.. Allt möjligt nytt för kroppen dessa 9 månader :D
* Ilningar i ryggen (typ ischias) har jag också haft. Ofarligt, men otrevligt.
SvaraRadera* Magont hade jag från och till. Iom att det gick om av sig själv tog jag ingen större notis om det - det var främst husbandet som fick lyssna på klagovisorna.
* Foglossningssmärtor hade jag först i graviditet nr 3, och de började i ett ganska tidigt skede. De kändes främst i ljumskarna och blygdbenet. Inga raska steg, näst intill omöjligt att (smärtfritt) svänga sig i sängen (för att inte tala om att ta sig UR sängen). Så pass obehagliga att jag bad gubben påminna mig om dem ifall jag någon gång börjar drömma om en ny bebis.
Hoppas du inte lider alldeles förfärligt. <3
Snart är magen borta, lillen i din famn och "aika kultaa muistot" :)
Kram,
Jenni
Tack Jenni :)
RaderaNå nu är det ju åtminstone passligt svalt ute så det är lättare att andas iallafall :) Och jo dedär svidande känslorna går ju över fort så det är säkert inget farligt. Undrar mest vad tusan som händer, känner mig så främmande för min egen kropp, haha! Och är lite nyfiken på vad det där med foglossning är, det beskrivs så diffust överallt tycker jag.. men det kanske är individuellt hur det känns det också.
Tur nog så är det inte bara plågor från morgon till kväll, mår ju bra mellan varven också :) Jäkligt frustrerande nog, att inte kunna göra nåt själv utan måsta be Jari om allt! Blir så irriterad när det är nåt jag sku vilja ha gjort (som att plocka upp Sannis leksaker från golvet innan jag/nån snubblar på dem) men måste hålla mig från det när jag vet att jag annars en stund senare sitter och håller mig för magen med tänderna ihopbitna. (Går oftast fort över, dedär ansträngningsvärkarna, men är nog så obehagliga den stunden de varar)
Ja tänk det, bara dryga 6 (eller 4 eller 8) veckor kvar! Vill snabbspola framåt men det är bara att vänta snällt ;)
Tack o kram! ღ
Hej Linda! Jag hade nu med andra barnet alla tre "krämpor" som du också haft.Dom är ofarliga men känns inget vidare..det där när det tar ont på sidan i magen lär ska bero på "linigamenten"?? eller nåt liknande, hade ibland så ont att jag måste stå stilla länge innan jag kunde fortsätta gå. Eftersom robins graviditet var helt smärtfri så blev jag också precis som du orolig över alla plötsliga krämpor, men som sagt, bara att härda ut, finns egentligen inget man kan göra. Sköt om dig nu =)!!-Taija
SvaraRaderaTack Taija!
RaderaDå verkar det ju iallafall vara vanligt, alla dessa konstiga känningar! :) Ligament, det har väl att göra med foglossning, eller yrar jag?
Undrar dock vad dedär brännande svidande känslorna är. De känns ju inte i blygdben eller ljumskar eller så. Men om du också hade dem så hör de väl till :)
Heippa Linda!
SvaraRaderaMulla oli kaikenlaisia mahdollisia kipuja loppua kohden - oli myös harjoitussupistuksia päivittäin, usein hyvin voimakkaita ja välilä kivuiliaitakin. Samalla tavalla kuin sulla kipu ei tuolloin kulkenut ihan käsikädessä supistusten kanssa. (Mähän menin siis liki kahdella viikolla yli, vaikka kaikki merkit antoivat olettaa, että vauva olisi jo tulossa.) Mulla oli kipuja alaselässä, nivusissa, alavatsassa ja joskus rasituksen yhteydessä ylämahassakin. Kivut tuntuivat pahimpina, kun olin liikkeessä ja usein se oli sellaista jatkuvaa, jomottavaa kipua. Siihen lisäksi oli sitten vielä ne supistukset, joita tuli melkein joka ilta kun istuin sohvalla ja katsoin telkkaria! Kivut olivatkin se pääasiallinen syy, että olin tulla hulluksi viimeisinä raskausviikkoina...
Mäkin olin usein huolissani, että mistä sen tietää, että synnytys sitten on alkanut, vaikka joka paikassa luki, että kyllä sen sitten tietää. Ja niin tietääkin. Tuolloin tulee melko tiuhaan tahtiin (säännöllisesti) huomattavan kivuliaita supistuksia, siis ne todella tuntee. Minusta kuulostaa siltä, että sun kivut on aika samantyyppisiä, kuin mulla oli. Eli yitä vaan kestää, vaikka se on tosi karseeta. Jos tulee niitä tosi kipeitä, säännöllisiä supistuksia tai rajua kipua missäpäin tahansa vastaa, niin sitten tietty kannattaa heti soittaa synnärille! Sun kannattaisi myös jutella Leenan kanssa, koska teillä on nyt ollut aika samoja juttuja ja olette niin samoilla viikoillakin! Halauksia, jaksamista ja voimia muru! <3
Kiitos Ansku!
RaderaEn siis ole huolissani että synnytys olisi alkamassa tai etten tietäisi milloin lähteä synnärille, se lääkkeellinen tyhjennys aikoinaan kyllä opetti millaiselta tuntuu kun kohtu alkaa ns tyhjentymään... (kuin kaikki sisälmykset revittäisi ulos ja alavartalo sytytettäisi palamaan. Lopulta en pystynyt makaamaan, seisomaan, istumaan, mitään.. otin tukea sivulleen käännetystä pöydästa ja keinuin hiljaa sivuittain edestakaisin, samalla itkien ja välillä huutaen kivusta - monen tunnin ajan) :/
Enkä lähde minnekään ennen kuin alkaa sattumaan about samalla tavalla kuin silloin, en halua viettää ylimääräistä sekuntiakaan sairaalassa :D
Mutta mietityttää että mitä nää polttavat viillot on ja että miltä nuo mystiset liitoskivut voi tuntua, voiko tää olla jotain orastavaa liitoskipuilua. :)
Haleja ja kiitos vielä kerran!
Hej Linda! Låter bekant. Speciellt de där ilningarna. De tar jätte ont, men går som du sa fort över. De är vanliga och så länge de går över så är det ingen fara. Går de däremot inte över, så lönar det sig nog att söka sig någonstans för kontroll. Men det tror jag nog man skulle göra automatiskt, för så ont gör det nog. Kämpa på, det är allt mödan värt! ;) Kram Linda
SvaraRaderaVad skönt att veta att det inte är ovanligt med sånadär ilningar, vad de sen än kan bero på! Tack Linda!
RaderaHar förresten för mig att min rådgivningstant förklarade ilningarna med att kroppen töjer på sig. Konstigt att de inte på rådgivningen vill svara på din frågor, det är ju inte så roligt att gå runt och vara orolig. - Linda igen
RaderaJag har alltså inget dåligt att säga om rådg.hälsosystern, hon e super! Men hon visste inte vad hon skulle säga annat än att det kan bero på torra slemhinnor. Och hon skickade mig alltså till läkaren för säkerhets skull. Läkaren i sin tur kanske helt enkelt bara inte kunde svara :/ Inte så konstigt med tanke på att det kan vara första gången hon på riktigt är ute i arbetslivet, så pass ung verkade hon. Och kanske hon tänkte att vad det än är så verkar det inte akut iallafall, särskilt som jag inte var öppen och allt verkade ok med babyn (rörelser, hjärtrytm, att han växer), och att det då säkert räcker med att skicka hem mig och säga att ta kontakt igen om det blir värre.
RaderaMen nej det är inte roligt att gå omkring och undra vad man har för konstigt fel som inte ens läkaren vet vad det är. Så det kändes som ett ganska onödigt besök, blev inte klokare alls, skulle gärna ha pratat med nån som skulle ha hört patienter beskriva liknande saker förr/kunde ha förklarat vad det beror på (t.ex. ligament då, om det är det)!
(Hade ju alltså andra frågor till rådg. också, och de fick jag ju svar på - av hälsosystern alltså - så besöket var ju inte helt onödigt, det var bara läkardelen som kändes onödig)
RaderaVete 17 alltså. Jag hade nog typ foglossning kanske. Vad vet jag? Men det kunde skära till på höger sida. Det förklarades med att babyn kanske låg mer ditåt. Jag fick aldrig några vettiga svar tyckte jag. Det enda jag förstod var då vattnet gick :)
SvaraRaderaHahaha :D
Radera