Då jag var till Norge i början av året värkte det första gången, på det där bekanta viset. Jag hade då släpat på en vandringsryggsäck och en dragväska, vilket är den enda orsaken jag kan komma på till ryggsmärtan. Det dröjde några dagar, sen gick det över. I maj var nästa gång, då jag åkte till Sverige och släpade på en stor dragväska och en medelstor axelväska. Samma sak igen, några dagar och så var det bra igen.
Nu har det smugit sig på sakteligen, under de senaste dagarna, och blivit värre och värre. Tills igår kväll då vi kom hem från Lundo, och varje litet steg orsakade en så kraftig ilning i högra ryggslutet/låret att jag fick bita ihop för att inte gråta. Panadol hjälpte inte mycket men så mycket att jag lyckades somna iallafall. I morse kändes det ok men bara efter några timmar var det där igen. Och nu sitter jag här på soffan och vet inte hur jag ska göra det bekvämt för mig. Värst ont gör det att gå. Små pyttesteg är ok men vanliga går inte alls. Att sitta orsakar inga "ischias-ilningar" men det känns som att hela ryggen, särskilt den nedre, är utsatt för tryck, som om nån hade skruvat fast mig i ett enda stort skruvstäd. Jag har försökt använda Anita-stödbältet jag fick av en kompis, men det känns som att det bara blir värre av det. Försökt sitta på hårda stolar, mjuka stolar, i 90 graders vinkel, bakåtlutad,...
Gud vad jag hoppas att det går över snart. Och om det inte är möjligt, nu när min "resväska" här framtill blir allt tyngre och tyngre, så hoppas jag verkligen att det går över efter graviditeten. Jag blir så uppgiven om jag måste gå igenom flera år av smärta igen...
Nåt bra idag då? Nå, jag fick åtgärdat ett syprojekt som legat och väntat, innan ryggen sa tack och adjö för idag. Och jag har mumsat på jättegoda mockarutor som Aurora var så snäll och skickade med mig igår, de var nog de godaste mockarutor jag nånsin smakat! Var tvungen att be om receptet så bara jag orkar här nån dag så ska det bakas mockarutor minsann ;-) Och pelargonerna därute som jag var rädd att hade tappat musten, har plötsligt uppstått från de döda :-) Med en bild av dem avslutar jag för idag, så blir det inte ett så helmörkt och dystert inlägg!
Jag har inte hunnit svara på ditt tidigare inlägg ang foglossnning. Jag har haft foglossnign med alla 3, men det har kännts olika med alla. Dt du beskriver nu låter precis som hur jag hade det med V. Känns det precis som dina tidigare ryggsmärtor, eller skulle detinte kunna vara foglossning? Skulle ju kunna hoppas på det senare, för i såna fall lär du ju slippa det snabbt efter förlossningen... Med V hade jag såna smärtor som kom helt plötsligt, som en kniv som skar i sidan av bäckenet. Det enda som lindrade var att ligga med en värmedyna på, men fick jag ett anfall tex i butiken var det inte lätt. Ville bara lägga mig ner och gråta men det gick ju inte riktigt. Ofta kom smärtatackerna efter att jag gjort något ansträngande, inte just medan jag ansträngde mig. Så det var lite lömskt, men jag lärde mig att ta det så lugnt det bara gick. Nu sist med I hade jag mer molande, konstant värk och det k ändes so m att bäckenet inte höll ihop. Avände jag stödbälte blev det värre, för då kom just den där strålande smärtan so m gick ner i lår och u pp mot ryggen. Fick det förklarat med att en nerv kunde komma i kläm i det uppluckrade bäckenet. Struntade i bältet och hasade mig fram i snigelfart i 4 månader. Hoppas det känns bättre idag! Ska ännu svara i ditt andra inlägg när ngn slutat skrika. /Kusin S
SvaraRaderaJa jag hoppas också på att det är foglossning trots att det känns väldigt lika! Värmedyna hjälper för stunden, men inte länge. Och ja, precis som du, stödbälte gör det bara värre :/ Fyra månader??? Jösses. Tur som är har jag inte så långt kvar iallafall!
Radera