- Det kan kännas säkrast att börja med en bärsele, åtminstone tyckte jag det. Åtminstone om man råkar ha en sele hemma, som vi har, eftersom jag under graviditeten råkade hitta en billig begagnad Manduca på huuto.net. Den är inte så vacker, man ser nog på tyget att den är använd och solblekt, men för övrigt är det inget fel på den och bärsjalsläraren kunde inte förstå hur jag hittat den så billigt, de brukar kosta en del trots att de är begagnade. Men ja, de första gångerna jag knöt sjal kändes det väldigt osäkert: har jag knutit ordentligt, sitter han bra, det kan väl inte lossna, knuten kan väl inte gå upp eller? Manducan sitter ju stadigt och har säkerhetslås och efter att man "fått in känslan" att gå omkring med en passagerare på framsidan, kan man pröva på sjalen.
-Men Manducan är inte lika skön, åtminstone för bäraren. När jag igår vågade mig ut med sjal konstaterade jag att det är mycket obekvämare med en sele mot magen än en sjal. Och varmare för den delen, tyckte jag!
- Om bärare och barn använder samma jacka (t.ex. med hjälp av en Kumja-panel eller om man använder bärjacka, det finns ju en del sådana också på marknaden och de lär vara väldigt bra om man bär mycket men sjuttsingens dyra så man ska nog vara säker på att den blir använd...) klarar man sig med mycket mindre kläder än vad man kanske kunde tro.
Igår var det bara någon plusgrad och det blåste jättekallt när vi var ute, men trots att Olivers enda extraplagg ovanpå de tunna innekläderna var en tunn overall i Merinoull, var vi alldeles svettiga efter en liten länk. Han har ju flera lager tjockt tyg runt sig (sjalen) och därtill bärarens jacka, så det blir ju en del lager på lager! Och så fungerar man ganska bra som värmebatteri åt varandra innanför dendär jackan :-) Det gäller bara att se till att huvud, händer och fötter är skyddade. Igår hade Oliver stickade strumpor, en tunn hjälmmössa och en tunn mössa ovanpå den, och de handskar jag råkade komma åt, dvs. vinterhandskar som var alldeles för varma. Det är ju förstås stor skillnad på om man bär barnet utanpå eller innanför jackan.
Det finns en del tips om hur man ska klä sig och barnet i kallare väder om man googlar "liinailu talvella". Och så får man förstås prova sig fram, vinterjackor är ju också olika varma, osv. "Junasukat" är för övrigt ett bra mönster för "bärstrumpor" tycker jag. Vi har ett par sådana som vi fått av en kompis som stickat, hon använde dethär mönstret: http://www.taitoep.net/toiminta-ja-palvelut/vauvan-sukan-ohje/
Har bett min mamma att sticka ett par vantar med samma skaft som strumporna.
-Förbered allt så gott det går innan!! Ställ fram dina ytterskor, klä på dig själv så långt det går, etc etc. Knytningen kan ta en stund om man är ovan och redan det gör lätt bebisen arg, särskilt när han har varma kläder och svettas i famnen.. :-) (På det sättet är det ju förstås lättare med sele, tills man blir van med knytningarna.) Och att sen börja söka efter sin mössa, vantar, skor och knåpa fast Kumjan i jackan... ja man blir lätt lite nervös ;-) Det är inte svårt med Kumja, det handlar ju bara om dragkedjor, men lite utmanande om man inte ser något då bebisen är i vägen..)
Minussidor finns det ju också. För visst är det lite krångligt, åtminstone tycker jag det som nybörjare, att t.ex. plocka upp hundbajs eller ens ta på sig skorna, när man har en bebis i sjalen/selen (som inte tycker om när man böjer sig neråt). Och sen ser man ju ingenting, går den lilla hunden för nära ens ben, och särskilt om hunden är ett lika ouppfostrat yrväder som vår lurvtott, är risken stor att man plötsligt snubblar över den och då vill jag inte veta hur det går med baby och mamma... Så det gäller att gå försiktigt och hela tiden komma ihåg att hålla hunden åt sidan. Och kolla var man sätter fötterna. Kanske det inte är det smartaste att gå där underlaget är ojämnt (skog och mark) eller halt, åtminstone inte om man är ovan.
Men nu är det ju inte så länge som en bebis trivs på magsidan. Så fort de blir intresserade av omvärlden lär det ofta gå så att de börjar protestera mot att sitta i en sele eller sjal med huvudet mot bäraren. Då man alltså sedan börjar bära på ryggen istället blir man ju av med siktproblemet och problemet med att ha nånting i vägen då man ska ta på sig skorna eller plocka upp hundbajset.
Sen är det kanske nån som undrar vad en Kumja är. Det är alternativet för den som inte vill skaffa en dyr bärjacka och tycker att alternativet "jacka i jättestorlek" inte låter lockande. De första gångerna använde jag den största höst/vinterjacka jag hittade i huset, Jaris gamla jacka. Den gick runt både Oliver och mig, men dragkedjan gick bara upp till halva ryggen på Oliver, och det slapp in jättemycket kall luft både nerifrån och uppifrån. Kumjan är formad som ett ( ) och gör alltså att det blir svårare för blåsten att krypa in under kläderna. Dessutom behöver man inte se ut som ett jättespöke, då man kan använda sin egen vinterjacka ;-) Jag beställde min Kumja från Ipanainen, snabb leverans och bra/personlig kundservice via e-post. http://www.ipanainen.fi/fi/shop/kantaminen/kantotakit/kumja+-kantopaneeli
Och en sista sak när man bär ute: man måste komma ihåg att alltid kolla att bebisen har luftvägarna fria. Inget extra tyg i vägen etc. Jag använder en kauluri, vad det nu är på svenska. En halsduk tycker jag blir lätt för mycket tyg i vägen för bebisens "andningshål". Och så finns det förstås specialsydda "tandemhalsdukar" om man vill investera i en sådan. Det där med att kolla att luftvägarna är fria är ju inte särskilt svårt om man bär på framsidan, lite svårare om bebisen bärs på ryggen. Då måste man väl helt enkelt i påklädningsskedet kolla extra noga.
Avslutar med några bilder från igår:
 |
| Kumjan med jackan fastdragen |
 | |||||
| Kumjan på närmare håll |
 |
| ...och såhär såg vi ut under jackan ;-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar