39+1 (39+6)

Oj GudiHIMELEN vad jag är trött. Vaknade 04.40 av att jag måste gå på wc och kunde sen inte sova efter det. Nåå... en stor Cafe au Lait så ska vi se vad som händer. Var redan på en rask promenad med hunden Jepp, rask idag också, jag blev så förvånad igår över hur min kropp plötsligt orkar gå raskt! Vilken positiv överraskning såhär på slutrakan.

Blir väl att ta en tupplur efter att vi har varit till rådgivningen och jag har varit via butiken, så jag orkar ta mig till IKEA och träffa kusinen med familj senare. Ska bli så roligt att se dem, särskilt den lilla nykomlingen som är några månader gammal!

Häromkvällen (i förrgår) fick jag förresten se nåt häftigt. Satt och såg på tv då magen plötsligt började röra på sig i snabb rytmisk rörelse, upp och ner. Stirrade förvånat i några sekunder innan jag petade Jari i sidan och viskade "Titta! Det där är inte jag..." Som i denhär videon:

Det var en ganska andäktig stund måste jag säga :-) Efter lite informationssökning på nätet lärde jag mig nu då något nytt: att visst, bebisar övningsandas i magen och särskilt i sena veckor kan man råka se det om de ligger "rätt".  Tyvärr svängde han på sig genast som jag viskade, så Jari hann inte se mycket.

Nu ska vi iväg till rådgivningen så jag tar en paus och skriver mer efter det.

____________

Edit 11:21

Inget nytt på rådgivningen. SF var 37 dvs precis på översta linjen men inom normala gränser, som vanligt. "Tss, du har helt normalstor mage" sa hälsovårdaren då jag berättade om omgivningens reaktioner (tre HERREGUD under de senaste dagarna) och vikten 73,0 dvs 300g mindre än förra veckan.

Bra blodtryck och "rent prov" så inga tecken på något otrevligt (som diabetes, preeklampsi). Babyn ligger på samma sätt som han har gjort i veckotal, ja sen kontrollen 27+2, och med huvudet fastkilat men så att han ännu kan röra lite på det, precis som på läkarkontrollen för några veckor sen. Inget nytt under solen alltså, och inget som säger varken bu eller bä, det att huvudet fortfarande är pikulite rörligt betyder inte att inte förlossningen kan sätta igång i vilken sekund som helst. Vissa bebisar "borrar sig ner" många herrans veckor innan förlossningen, och vissa gör det inte förrän i samband med förlossningssammandragningarna. Lite förvånad blev jag ändå att inget förändrats eftersom jag känt så mycket tryck neråt och så mycket tryck mot svanskotan i samband med hans rörelser.

Det enda som hade ändrats var pulsen, som tidigare gånger varit minst 135 (och stigit då han rört på sig), nu var den lite lugnare, 130.

Vad annat nytt.. nä, inget egentligen. Igår hade jag massa konstiga ilningar och känningar som jag inte haft förut, kan inte beskriva dem. Men de lugnade ner sig mot kvällen. Magen är fortfarande orolig och jag mår stundvis illa. Men det går i vågor och är inte så farligt.

Och nu tänkte jag följa hälsovårdarens råd och "ta egentid och göra nåt trevligt, såndärna saker som du tycker om och inte hinner sen". Jag tänkte åka och shoppa alldeles ensam, dvs. gå runt i egen ro och köpa nåt litet och trevligt åt mig själv. Nej inte babyn och inte hunden. MIG SJÄLV. Sen gå via bokhandeln och plocka med mig senaste numret av Harper's Bazaar/Vogue/Elle eller nån liknande och sen unna mig en lång och skön lunch i lugn och ro med tidningen som sällskap. Jag kanske till och med tar efterrätt. HA. ;-)

Lite nervöst att röra sig utanför hemmet på egen hand i dessa dagar faktiskt, men sen igen. Hur många har detdär faktiskt hänt åt, att vattnet plötsligt går mitt på Prismas golv. Ungefär ingen.
(Försöker prata vett åt mig själv)