38+5 (39+3)

Kort uppdatering:
Ingen ny familjemedlem på väg ännu, känns det som. Inga "nya symptom" alltså, alla känningar är bekanta sen flera veckor tillbaka eller t.o.m. flera månader.
- Sammandragningar i samma mängd som förr, om inte lite mindre.
-Mycket tryck neråt, men det har ju hållit på i många långa veckor. Vet inte vad andra menar när de säger att de känt tryck neråt, men för mig känns det oftast som att han försöker bryta sig ut lite för högt upp :-) Trycket känns alltså oftast inte rakt neråt, utan mer som ett tryck mot nedersta delen av magen.
-"Mensvärk" dagligen under den senaste veckan. Tidigare har det varit mer sällan.
- Ilande knivstick ett par gånger om dagen (som jag nu har förstått att kallas "sukkapuikkokipuja" på finska, dvs. en känsla av att bli stucken med strumpstickor, ganska beskrivande...)
-Foglossningsilningar fortfarande, mest då jag stiger upp från liggande ställning, men i ganska liten mängd
-Samma med svanskotan, det gör ont då och då men inte alls som för några veckor sen
- Lugnare i magen igår än vad det var i förrgår och dagen före det, då var det vilt minsann! Igår var han däremot ovanligt lugn, ville inte ens vakna på morgonen. Väl trött efter strapatserna dagarna innan :-)
Idag har han varit sitt normala jag, vaknade då jag steg upp åttatiden och har bökat runt sen dess, men inte så vilt som tidigare i veckan utan sådär relativt snällt, så man står ut med det utan värre grimaser. Till och med så pass snällt emellanåt att det är lite mysigt att leka med honom och hans fötter! Fast jag hellre skulle leka med dem utanför magen, men i brist på bättre. ;-)
- Magen har varit lite orolig mer eller mindre hela veckan men inte så farligt. Igår på kvällen mådde jag lite illa också, som förra söndagskvällen innan "magsjukan" satte igång, så jag var nästan rädd att nu sätter den igång igen, men det gick över.
-Ryggont nästan varje kväll och inatt har det hållit mig vaken (inte sammandragnings-ryggont utan vanligt sådant)

Allt som allt så mår jag i och för sig relativt bra jämfört med några veckor sen, och kan leva relativt normalt, men ändå kände jag mig igår nog som att nej NU FÅR DET RÄCKA och samma känsla infinner sig idag. Jag orkar inte mer nu. Försöker distrahera mig med allt möjligt nödvändigt och onödigt att göra så jag ska slippa tänka på att det kan dröja flera veckor ännu. Jag har nog jättesvårt att tro att jag i efterhand kommer att sakna denhär magen (den var väl mysig att ha så länge tills den blev i vägen för att böja sig och plocka upp saker från golvet, men det var ett jäkla bra tag sen), och det hela med att vara gravid, men jag kan ju bli överbevisad.

(Att få veta att man är gravid är underbart. Att få bli förälder är självklart en välsignelse. Men även om det är värt det, så är det fysiska med att vara gravid i mitt tycke inte alls så underbart, inte om det som för mig innebär att i 9 månader gå omkring och ha ont på olika ställen i kroppen, ofta på flera ställen samtidigt, utan att en enda dag emellan få känna sig som 100% sitt friska, starka själv. Och ibland dessutom må dåligt psykiskt, av trötthet och utmattning och/eller oro för babyn). Men man glömmer väl det jobbiga ganska fort och kommer ihåg de trevliga stunderna, antar jag! Eller så hör jag helt enkelt till den gruppen kvinnor som bara inte trivs som gravida. Det finns ju ganska många av dem också, det är bara det att de inte medger det så högt och blir lätt överröstade av alla "Åh det är så uuuuuuuuuunderbaaaaaaaaaaaart att vara gravid!". Jag minns att jag läste om "ämnet" i en gravidbok då jag var riktigt i början av graviditeten, och kunde inte förstå hur man inte kan tycka om att vara gravid, men nu förstår jag. Verkligen.

Och nåt mer har jag väl inte att tillägga idag. Har inte gjort nåt särskilt i helgen. Den största händelsen var väl att vi köpte en Paulig Cupsolo-maskin i fredags och jag har njutit av goda kaffedrinkar (ja, jag är positivt överraskad av vad en såndärn kapselmaskin klarar av!) igår och idag. I måttliga mängder förstås, med tanke på unge herrn i magen. :-) Tror faktiskt jag ska gå och göra mig en latte nu. Tjingeling!