Veckorapport - ett lååångt inlägg om sol, vår, "symptom" och Dream Genii-dynan

Så var en vecka till ända igen. Tiden går så fort, tycker jag!

Var till biblioteket några dagar, ja jag stod faktiskt utanför dörren och köade ett par morgnar, så jag säkert skulle få plats, haha! Kändes knäppt, men det finns bara fem platser i läsesalen (i Reso) och de brukar bli upptagna inom en halvtimme från att bibban öppnar. Finns säkert fler platser i Åbo, men varför åka ända in till Åbo och betala sig sjuk på parkeringsavgifter när Reso-bibban ligger fem minuter härifrån och parkeringen -direkt utanför- är gratis. Som bonus för att jag var i tid fick jag dessutom min favoritplats, som ligger i ett hörn lite längre ifrån de andra ;-)

Solen har kikat fram åtminstone en stund nästan varje dag. Varit ute på promenad med Sanni och njutit av solskenet och synen av tussilagon medan Sanni ivrigt sniffat på alla intressanta lukter som kommer fram då snön smälter. Tagit på mig min nya våriga scarf som jag blir glad av att bara titta på, tagit fram vårjackan ur förrådet (och hurrat över att den fortfarande går på mig, tack vare att den är skuren så att den blir bredare från bysten neråt och har ett band man kan justera bredden med) och njutit av bara just det, att det är dags att städa undan vinterjackor och tjocka halsdukar.

Vårscarfen  (VILA)

Ena dagen hade vi så tur med vädret att solen lyste ända tills vi kom in på hemgården, då mulnade det till och när jag stängde ytterdörren hörde jag ett smatter, det var en hagelskur som vi precis hann undan. Nästa dag hade vi inte alls så tur, det började spöregna stora iskalla regndroppar precis när vi hade hunnit 100 meter hemifrån. Men då tog vi en tur upp till skogsdungen här i närheten istället, där var det ganska skönt att gå trots allt. Hem kom vi drypande våta men nöjda iallafall :-)

På tal om hundpromenader så har jag i flera veckor, sen vecka 21 ungefär, lidit av något inte så trevligt, och som gör att jag undviker att gå ens korta sträckor och hellre tar bilen, och att hundpromenaderna nu blir både långsamma och korta, trots att jag ofta skulle ha lust att vara ute lite längre, särskilt om det är fint väder. Magen blir stenhård och det gör ont. Internet lärde mig att det kallas harjoitussupistukset på finska (direkt översatt "övningssammandragningar") och hon som ultrade mig senast sa att det har att göra med att livmodern växer så snabbt i dessa veckor och att det inte är farligt så länge det inte gör jätteont och inte är ihållande utan går över då jag vilar. Familjelivs nyhetsbrev lärde mig att det man tydligen kallar det för förvärkar på svenska:

Vecka 24

Kroppen: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

Barnet: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

Någon foglossning har jag ännu inte råkat ut för. Lite ryggvärk har jag men inte så farligt. Sedan tidiga veckor (12?) har jag ändå känt av små knivstick som motsvarar beskrivning jag läst om foglossning, men de kommer som tur inte så ofta och är inte mer än ganska obehagliga, inte så jag viker mig dubbel eller nåt. Får se hur de utvecklar sig, man skulle ju kunna hoppas att man skulle slippa foglossning men... :-)

Ett annat "symptom" som har infunnit sig senaste vecka är irritation. Har hittills inte haft något s.k. graviditetshumör, inte extra känslig utan lika normalt Linda-känslig som alltid förr, inte extra irriterad utan precis lika jämn i humöret som förr, ingenting. Men nu har jag märkt att mina nerver inte alls tänjer innan kroppen spänner sig. Det kan handla om riktigt små saker som att någon tuggar med munnen öppen i min närhet, säger något som jag med god vilja kan tolka lite fel eller att hunden inte gör just så som jag vill, och vips får jag börja räkna till 10 och kväva ett inombords "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"Hittills har jag lyckats hålla mig från att släppa ut detdär skriket eller fräsa så mycket annat än för mig själv. Men det säger jag att jag hoppas verkligen att det går över snart för annars vill jag skiljas från mig själv <:D

På tal om symptom: är det inte lustigt hur graviditet ofta liknas med nåt slags sjukdomstillstånd. Vad än man frågar på rådgivningen t.ex., är det "helt normalt och hör till graviditeten". Magsmärtor, svullna och värkande ben, huvudvärk, ryggvärk, hög puls och hjärtklappning, trötthet, svindel, you name it. Jag menar nu inte att jag skulle lida av allt detdär och på samma gång, lyckligtvis, haha! Och huvudvärk har jag faktiskt inte haft på länge. Men det är lite komiskt att vad man än lider av så tycks det vara ett symptom på sjukdomen Gravid, jag slår vad om att om jag skulle säga att jag har ont i stortån så skulle det vara "helt normalt och höra till graviditeten".

Vad annat. Denna vecka fick jag äntligen min Dream Genii-dyna som jag i desperation beställde då jag med stel och värkande rygg låg vaken på nätterna och svor över de miljoner kuddar runtom mig som jag på alla sätt försökte placera och svänga på för att hitta en bekväm ställning att sova i. Jag letade redan i början av graviditeten runt på nätet efter en dyna som skulle stödja ryggen samtidigt som magen, och hittade en som jag fick lust att beställa, men priset skrämde mig (70 euro) och jag tänkte att jag ska nog försöka klara mig med vanliga dynor. Sist och slutligen, då jag började bli så desperat och slutkörd att jag låg och grät på natten för att jag inte kunde sova, och samtidigt hörde flera gravidvloggare (har sett på några på youtube lite sådär sporadiskt) tala varmt om denna "mirakeldyna", bestämde jag mig för att det får fan bära eller brista, sämre kan det inte bli. Så hittade jag då en DreamGenii på Amazon för femtilappen och nu har jag sovit med den några nätter. Jag kan lugnt säga att jag ångrar mig inte. För jag har gjort just det, SOVIT med den några nätter. Hoppas det ska fortsätta såhär, jag lovar att återkomma då jag har testat den en lite längre tid :-) Just nu är jag iallafall av den åsikten att den var värd vartenda litet studiestödsöre och att den är en skänk från ovan.

Sist och slutligen vill jag passa på att göra reklam,
först för en facebook-grupp som Mona-Lisa har grundat: "Svenskspråkig snackis om barnkläder - Finland", och sedan för butiken Lilla Loppan i Pargas som förutom Facebook-sida enligt rykten kanske snart också har en webshop, det hoppas vi på! :-)

Nu är tydligen F1-tidskörningarna slut och det är dags att börja plita ihop en inköpslista och bege sig till det värsta ställe man troligen kan gå till på en lördag, Prisma.. :-)
Hej med er och ha en skön helg!