Graviditetsmånad 4: vecka 13-16

Vecka 13 (12+0-12+6)
 
Nu började då den andra trimestern, då missfallsrisken sägs minska betydligt.
12+6 var vi på det första "officiella" ultraljudet och fick goda nyheter. Allt såg så bra ut som det kunde se ut. Junior hade växt till sig så mycket att h*n nu motsvarade 13+3. BF ändrades inte eftersom det hängde på en dag - nu var h*n fyra dagar större än enligt BF, inte fem. Hon som ultrade sa att vi ändå kunde räkna med 9.8 som BF snarare än 13.8. När jag skriver i fortsättningen kommer jag ändå att hänvisa till det officiella BF-datumet dvs. 13.8.

Vi fick se ett litet pyre som såg precis ut som en liten människa, tänk att dom kan göra det redan när dom är såhär små! Där låg h*n och öppnade och knöt sina händer, tog tag i sitt ben och sträckte på sig, svängde sig från sida till sida... ett litet under. Hade svårt att inrymma att detdär vi såg på monitorn, det var faktiskt I MIN MAGE? Så overkligt....

Nu började allt kännas mer verkligt, och eftersom allt såg så bra ut och vi redan var inne i andra trimestern, började jag tro på att jag faktiskt kunde ta och slappna av nu. Det kanske till och med går bra, ju! ;-)

Vecka 14
Var till Österbotten och berättade för de blivande mor- och farföräldrarna.
Vilka underbara reaktioner! :-)

Vecka 15
Var till rådgivning och rådgivningsläkare. Läkaren lyssnade på hjärtljuden och gjorde en gyn-undersökning. Allt var "så bra som det kan vara i dethär skedet av graviditeten", sa den unga läkaren och log.


Huvudvärk och konstiga stickande smärtor, som om nån skar i mig med en kniv, som jag fick höra att troligen är s.k. liitoskipuja, vad det är på svenska vet jag inte - men de lär bara bli värre ju längre man kommer, det är kroppen som töjer på sig för att göra plats för förlossning...

Vecka 16 (19-25.2)

I Norge och förbereder flytt.
Några små magsmärtor av olika slag, men annars inga nämnvärda symptom. Förutom råmjölken då. Redan?! Fatta, vilken chock jag fick då jag insåg vad de där konstiga små minifläckarna i  bh:n var... 

14+4