"Ibland är man för stor och ibland är man för liten" - V27-28: Rådgivningsbesök och Sverigeresa

Var till rådgivningen idag. Först träffade vi vår nya hälsovårdare. Linda heter hon och är lika trevlig som namnet låter förstå ;-) Hon ska vikariera för den förra som också är vikarie, så hon sa det blir spännande att se om hon hinner se vår pojke eller om den fast ansatta har hunnit komma tillbaka då. Hoppas vi får "behålla" Linda ända till slutet! Jari tyckte också om henne, och det var väl inte så konstigt eftersom hon var mycket mer, vad ska man säga, pappavänlig. Allt cirklade inte bara kring min hälsa, hon pratade och skojade en hel del med Jari också och frågade flera gånger om det var nåt pappa undrar i detta skede. (Nog för att den förra också en gång per möte frågade om pappa har några frågor, men det kändes inte genuint och under resten av träffarna togs han väldigt sällan med i diskussionerna). Pigg, munter och skojfrisk! Jag är jätteglad att vi fick just henne.

Istället för att denna gång få fingerhöttanden om vikt, fick jag idag höra att jag borde se till att äta bättre. Plötsligt har jag nämligen bara gått upp +400g/vecka och u-provet visade tecken på närings/vätskebrist. Inget farligt alltså, men hon undrade om jag har haft mycket illamående så att jag inte vill äta/dricka? Nej sa jag men kom på att ganska ofta på senaste tid har jag glömt att äta lunch och först tretiden kommit på "oj då, kanske man borde äta nåt också" - och då stoppat i mig nån frukt och lite yoghurt. Linda skojade med Jari att nu får pappa en uppgift, se till att hon äter med fyra timmars mellanrum. Skicka textmeddelanden från jobbet och fråga "har du kommit ihåg att äta"? Och så ser du till att hon dricker!
Detta med den stora viktökningen förra gången tyckte hon var helt som det ska, för det första tyckte hon det var vanligare att mammor med låg startvikt går upp mer under graviditeten, och så var det vanligt att man i vissa skeden av graviditeten ser ett klart vikthopp - var det placerar sig är individuellt. Hon undrade om jag tyckte det var "obehagligt dethär med viktökning, när du är van att vara smal" men det är ju inte det. Jag struntar i hur mycket fläsk jag själv samlar på mig, det jag behöver få bort får jag nog bort sen med rätt mat och träning. Och jag har inget emot att min kropp ändras litegrann helt permanent också, det får man ju räkna med. Jag har bara oroat mig för att själva bebisen blir för stor och att det innebär komplikationer.

Jag skickade faktiskt ett litet tack-meddelande till henne alldeles nyss, där jag tackade för ett trevligt besök och för att pappan tagits så bra i beaktande. Det är ju så lätt att klaga när man tycker nån gör fel, och så lätt att glömma bort att tacka när man är nöjd. Men denna gång kom jag ihåg det, så nu ger jag mig själv en liten axelklapp ;-)

Sen var det dags för läkare, och det första jag fick höra när hon tittat på mina uppgifter var att "Jaha du, det skulle ju inte skada om du gick upp lite mer i vikt? Äter du ordentligt? (...) Jaja, det är helt okej såhär också. Men det skulle nog inte skada." Så olika kan det vara då. Ibland är man för stor och ibland är man för liten!

Sf-måttet mättes till 25. "Oikein sopivan kokoinen", nickade läkaren för sig själv. Hon log och sa att "jaha, nu har han vänt sig och ligger helt tydligt med huvudet rakt neråt. (...) Men än kan jag inte lova nånting, han hinner svänga sig många gånger före det är dags." Och det var inga tecken på att mina sammandragningar skulle ha påverkat livmodertappen på något vis, så för tidigt verkar han åtminstone inte vara på väg ;-) Till slut satte vi oss ner vid datorn igen och hon tittade på kurvorna och sa att jag placerar mig alldeles i mitten och att med den informationen de har nu skulle hon tippa på att det blir en 3-3,5kg baby (obs, TIPPA).

Oberoende om jag gått upp litet eller mycket nu har jag märkt en lite tråkig sak: de första mammakläderna börjar bli för små.... jäklars!! Och t.o.m. ett par cargobyxor i storlek 38, som borde sitta löst kring låren, sitter spänt som korvskinn. Det där med att börja söka efter byxor i stl 40 tar nog lite emot för en vanligtvis-storlek-trettisexa, haha! Men sen tycker jag att det är en stor variation på mammakläders storlekar, t.o.m. inom samma kedja: ett par H&M byxor i 38 kan kännas stora och ett annat par vara nästan för små. Vet inte hur ni andra har upplevt det?

Summa summarum. Nu känns allt jättebra. Ingen oro för jättebebis, glad över att vi fått så trevlig hälsovårdare, glad över allt som läkaren hade att berätta och så känns det lite spännande att han har svängt sig därinne nu och ligger och bökar på ett annat sätt än förr. Inte för att jag vet varför det är spännande, haha. Samma sak men i annan vinkel, liksom. Men ändå! Nytt är ändå nytt ;-)

Ja, det var en del annat också men nu ska jag ta mig iväg till IKEA, ska åka och byta ett par badrumsmattor som vi köpte när vi var dit och handlade lite sommarprydnader och sånt. Här börjar det vara rustat för sommar, terassen är färdigbyggd och staketet snart klart det också. Jag har sått sallad, ärter, rädisor och purjo (mini-sängar, bara för att pröva se om det kommer upp nåt!) och börjat dekorera båda terasserna med lite sommarblommor. Fler ska det bli bara det går några veckor, vågar inte köpa några köldkänsliga blommor ännu.

Hade tänkt hinna berätta om Sverigebesöket förra veckan men får ta det senare, och kanske sätta upp lite bilder både på terass och Sverigeresa. I korthet: det var jättetrevligt! Träffade massa släktingar, både såna som jag ser lite oftare och såna som jag senast sett för typ 10 år sen. Och två små släktingar som jag aldrig har träffat förr, min kusin Annas små söta flickor på 4 och 8 år :-) Det var en jätteskön dag, då jag åkte ut med kusin Jenny till Annas och Fredriks lantställe i Eda nära Uppsala. Lever länge på den dagen, som kändes som den första riktiga sommardagen i år! Men som sagt. Får berätta mer sen.

Hej med er!