22: Viktpanik, halsbränna och karateövningar

Enligt senaste ultra "fyller" vår junior idag 21 veckor, och den 22:a graviditetsveckan börjar. Nu är vi alltså inne i den sjätte graviditetsmånaden sen en vecka tillbaka och sparkarna har blivit tydliga. Inga små såpbubblor mer utan rejäla Karate Kid-övningar, som började där för snart två veckor sen. Emellanåt svagare, och emellanåt sätter han in en ordentlig trana i sidan på mig.

Hans favoritställning tycks vara den som han låg i på ultran: huvudet vid naveln ungefär, och hopkurad med fötterna snett ner mot vänstra sidan av min mage. Och det verkar vara jätteroligt att ligga och trampa däromkring också. Vilket orsakar lite besvär då man är i butiken och plötsligt blir akut kissnödig, inte lite smånödig utan så in i den milda grad att det gör ont...

Vad annat har hänt? Tja, jag tycker det är ganska lugnt och stilla nu. Det enda som påminner om graviditeten förutom utseendet och sparkarna är halsbrännan. Var till apoteket och köpte medicin mot halsbränna och den kvinnliga, ungefär jämnåriga, farmaceuten som hjälpte mig verkade ha graviditet i färskt minne, hon skrattade så förstående när jag "samantien" köpte en stor förpackning Rennie då hon berättat att dethär får du ta under graviditeten och du får till och med ta 11 tabletter under en dag om du vill... jepp, jag tror det kommer i användning.

Jag blev förresten alldeles förskräckt då jag ställde mig på vågen igår. Jag har redan gått upp ca 6 kilo, varav 2 kilo har kommit på den korta tid sen vi senast var till rådgivningen! Hittills har jag inte alls stressat över vikten, det är inte så att jag inte trivs med den växande magen. Jag tycker själv för det första att gravidmagar är jättevackra och jag är heller inte rädd för det att min kropp aldrig mer kommer att se ut som innan graviditeten. Lite större och mjukare räknar jag med att bli.

Men jag fick en chock när det var så stor viktuppgång, trodde inte det var så mycket, för mina S-storleks mammabyxor sitter fortfarande perfekt över rumpa och lår, det är bara magen som har blåst upp (i sådan fart att jag dessutom märkte att jag har fått små spruckna blodkärl på sidan av magen). Blev riktigt rädd att jag håller på att gå upp alldeles för fort, att jag håller på att samla på mig en massa onödiga kilon (och fick dåligt samvete över chokladen jag vräkte i mig häromkvällen). och att jag kommer att få en jättebaby. Typ såhär.





Jag var tvungen att googla "painonnousu raskauden aikana" för att se vad s.k. normala mänskor väger i vecka 22. Drog en suck av lättnad då jag läste Vauva-tidningens artikel om viktökning:

Näin odottajan paino nousee:

• Alkuraskaudessa painon ei pitäisi juurikaan nousta, sillä istukka ja alkio eivät vielä paina eikä lapsivettä vielä ole. Jos vaa’an lukema kuitenkin suurenee, se johtuu ylimääräisestä syömisestä, esimerkiksi siitä, että odottaja joutuu syömään ylimääräisiä välipaloja pahoinvoinnin takia.
• Paino alkaa nousta pikkuhiljaa 12. raskausviikon jälkeen. 12.–20. raskausviikoilla tulee selkeä hyppäys: 25 prosenttia kokonaispainonnoususta ajoittuu näille viikoille.
• 20.–30. raskausviikoilla tapahtuu puolet koko raskauden painonnoususta.
• Loput kokonaispainonnoususta, 25 prosenttia, tapahtuu 30.–36. raskausviikoilla.
• Viimeisen kuukauden, 36.–40. raskausviikkojen aikana painon ei enää tarvitse nousta.

(Länk: http://www.vauva.fi/artikkeli/raskaus/raskausaika/painonnousu_raskauden_aikana)

Om jag tolkar detdär om "selkeä hyppäys" rätt, är det alltså inte alls så onormalt att man i vecka 22 märker att vikten har hoppat upp flera kilo alldeles plötsligt. Jag hittade också en viktkalkylator som berättar vad som räknas som "lämplig" vikt i en viss graviditetsvecka baserat på BMI på blimamma.se , och enligt den är min viktuppgång lite i överkant, men inte mycket. Kanske man får en helt normalstor baby ändå trots lite choklad då och då. ;-)

Nepp, nu ska jag se om hunden torkat, föna resten och sen försöka få lite skrivet på metodkapitlet (där jag fortfarande står och trampar). Det blev påskbad för fröken idag efter en lerig vårpromenad och hoppetossan har inte ro att ligga under handdukarna och torka om jag inte sitter i soffan med henne. Och en stund måste hon ligga och torka innan det går att föna - och torka pälsen ordentligt måste man för att minimera risken för hudeksem, råder Shih Tzu-uppfödarna. Men det är inga problem för mig, spenderar gärna en stund på soffan med henne. Under tiden kan man ju dessutom läsa, sticka eller - skriva blogg. ;-)

Hej med er och GLAD PÅSK!